Som ni säkert vet så körde jag och Vilma Teddy och då såg vi Ina och Thessan i en hage och önskade att vi fick träffa de. Och sedan någon vecka efter så var Vilmas mamma på dammiddag och då bestämde hon med Tazys mamma (Tazy hade sin islandshäst hos Ina och dem) att Vilma skulle få börja rida Thessan. När vi svängde in till Ina och dem så blev jag superglad för då skulle man äntligen få träffa de. Men Ina var inte där då, hon var på betäckning. Så då red både jag och Vilma Thessan, men det är en annan historia.

Hursom helst så kom Ina tillbaka efter någon månad tror jag det var och då var Vilma där. Och hon sa att Ina hade massa skavsår och så.

Nästa gång Vilma skulle åka till Thessan skulle jag få följa med och rida Ina. Vi red ut då, Ina bockade ett par gånger. Inga låga eller utan ganska höga. Sedan bestämdes det att jag skulle få bli medryttare på henne, då jag var orädd och bara skrattade när hon bockade.

I början var det mest uteritter, gick väldigt bra och vi började lära känna varandra mer. Fast hon bockade fortfarande. Men när jag skulle hämta henne i hagen kom hon alltid fram till mig. Vi blev bästavänner. Eftersom Tazy hade sin häst där åkte hon i stort sätt varje dag. Och då följde jag och Vilma oftast med, så Ina var som min egna häst. Kom till henne nästan varje dag.

Nu tänker jag berätta om första gången jag ramlade av på henne. Jag,Vilma,Tazy, Vilmas mamma och Åsa red ut. Ina ar ganska jobbig och skyggade lite då och då. Samtidigt som hon var ganska seg och ville inte galoppera. Så i slutet av ridpasset så fanns det en backe och den galopperade vi upp för. Ina galopperade så snabbt men så snällt och fint. Tills: Hon bockade, väldigt högt. Jag var inte alls berädd och ramlade av. Gjorde inte illa mig speciellt mycket, men det kändes först som att jag hade brytit fingrarana. Men jag hoppade upp igen och Ina var snäll hela vägen hem. Vet inte vad som hände men efter några månader med henne (kommit nästan varje dag) så slutade hon nästan att bocka. Hon bockade bara väldigt sällan. Det var när vi red på en stubbåker som hon inte bockade en enda gång på och nästan aldrig efter det också. I alla fall på stubbåkern så racade jag och Ina mot Tazy och Katla. Katla vann men Ina var väldigt snabb hon också. Hade så himla kul med henne!

Men så flyttade Tazy, Katla och då kunde jag och Vilma inte åka ut lika ofta. Så efter ett tag började Ina bocka igen. Tror Ina tyckte det var kul när jag kom så ofta, red nästan alltid ut också och det älskar hon.

Men det gick bra ändå, hade fått mycket bättre balans efter att ha ridit henne. Så det är henne jag måste tacka för att jag har bra balans idag.

Men så var jag och Vilma med fröken Anonym (tänker inte säga hennes namn). Inte för att vi ville, men vågade inte säga imot, seriöst hon är läskig. Hon gillade inte Ina och så att Ina var farlig och allt. Och kunde knappt komma ut till henne, så passade på varanann helg då Anonym var hos sin pappa. Men jag saknade min lilla tjej. Sedan slutade vi vara en stund, varför vet jag inte riktigt, tror det var för att vi bråkade. Så då åkte jag och Vilma ut till Ina och Thessan oftare. Red mest barbacka då oc hade riktigt kul med Ina. Förra året börjad ejag och Vilma vara med Anonym igen, ville inte det men. NI vet ju varför jag och Vilma var med henne. Och då blev det som att vi slutade på Ina och Thessan. Jag, Vilma och Anonym var hos Teddy ibland och när vi var i paddocken kom Charlotte och sa att Ina har vart sjuk. Riktigt sjuk och att hon var nära på att dö. Hon hade fått fång.  Hoslagaren hade sagt "det är bara att ta bort henne,hon kommer inte bli frisk". Men så fel han hade. Charlotte var envis och Ina blev ju faktiskt frisk. Men hon får inte äta annat än hö och det kommer hon aldrig få göra.  

Det var förra året också,i början av sommarlovet. Jag och Vilma beräöttade för henne att vi skulle på ridläger och då blev hon sur och vi slutade vara. Så då kunde jag äntligen komma till Ina, red både i paddocken och i skogen. Var så härligt att äntligen få träffa henne igen och hon verkade bli glad. Sedan var det ridläger och efter ridlägret var Thessan utlånad och då fick jag och Vilma turas om med Ina.

Bestämde även att jag skulle få tävla Ina på den där blåbärshoppningen.

Men Ina skulle säljas, för Charlotte hade varken råd eller plats för henne. Blev verkligen superledsen när jag fick veta det. Men innan hon såldes var det bara jag som red henne, för Jonna (hennes ägare) var förstor. Passade på att komma till henne och hade jättekul de sista dagarna. Speciellt när jag gick en promenad med henne, så kul vi hade. Hon var duktig och lyssnade på mig hela tiden. Kunde till och med galoppera med henne. Och hon gång bockade hon av glädje,hon bockade nästan lika högt som jag är lång. Och hon tog i så hon pruttade. Men gud så kul det var. Och varje gång jag kom så stod hon vid grinden och väntade på mig och såg jätteglad ut.

En dag frågade jag Charlotte om jag fick komma ut till Ina och då sa Charlotte att Ina hade flyttat för 5 minuter sedan. Jag var jätteledsen över att våran tid var över och att det aldrig skulle bli vi igen.

Men för några månader sedan fick jag veta att Charlotte bara lånade ut henne, för hon klarade inte av att sälja henne. Gud så glad jag blev då. Om jag får gissa så kommer hon tillbaka om nått/några år. Då är jag kanske för lång för henne, men vad gör det? Jag kan alltid, gå promenader, löshoppa,longera, rykta os.v Ina gillar nog mest första alternativet.   

när jag började rida henne

Mina djur och favorithästar blir sjuka, dör, blir illa behandlade os.v

För två veckor sen (9/6) var ju jag,Vilma,Åsa och Ida  hos hästara (Dreamy,Happy och Thessan). Ida både fotade och filmade. Så nu kommer videon.

Har inte kunnat redigera förän nu. Men bättre sent än aldrig!

Kommer ju också en till bildbomb från ridpasset, men den kommer någon annan dag.

Många skyller på hästen om det går dåligt på till exempel en hopptävling. Typ om hästen vägrar piskar vissa skiten ur sina hästar.

Men det är alltid ryttarens fel, om hästen vägrar så kan det vara för att man kommer in dåligt på hindret. (Ryttaren som styr). Eller att hästen är osäker, för hästar kan ju också bli osäkra, speciellt om den känner att ryttaren också är osäker. Det kan också vara att den inte tycker om en speciell färg, typ gul, brukar många hästar vägra på.

Eller om man rider ett dressyrprogram och så kanske det ska vara skänkelvikningar. Och så gör inte hästen det, då är det ryttaren som inte visar tillräckligt vad h*n vill vad hästen ska göra.

Hästen kan missförstå en, precis som vi människor och bara för det behöver man inte få värsta utbrottet, det är bara att börja om och visa tydligare.

Det är aldrig hästens fel. Det är vi som rider och hästen gör oftast som den blir tillsagd.

Fråga: Vilket bajs tar du helst i?

Svar: Typ, hamsterbajs. För det är inte kladdigt och ser inte äckligt ut eller så. Men jag trampar helst i hästbajs. För det är så kul, när man bara sjunker ner!    När jag började på ridskola gick jag i typ alla bajshöger med flit.

-Vilma sa att Charlotte sa att vi två kunde få låna Ginny någon gång och turas om med henne och Thessan.   

Såg att jag inte uppdaterat någonting idag, glömde  helt bort bloggen. Jaja, kan berätta om dagen.

Satt hela morgon och kollade hästnet, har hittat en hel del, som verkar passa mig. Har inte kollat klart, men jag kan visa hästarna när jag gjort det.

Jag,Vilma och Ida skulle egentligen åkt till Thessan och dem idag, men vi hittade ingen som kunde skjutsa, eftersom våra föräldrar jobbade. Så jag och Vilma var istället, först gick jag hem till henne. Och då hittade jag jättemycket smultron, plockade nästan allting. Så himla gott, finns seriöst inget godare!!

Hos Vilma så var vi lite med hennes kaniner och så sprejade vi hennes kaninhinder med färg. Det var riktigt kul!! Sedan gick vi hem till mig, vi kollade först på film, och så körde vi "trappan". Det är typ som "väggen" men man sparkar mot trappan istället. Och så var vi med mina katter.

Sommarlovet är lite tråkigt just nu, för vi kan inte åka till hästarna nu, eftersom våra föräldrar jobbar...