Hästar är bäst!

Alla inlägg den 3 juli 2013

Av Freia Vahlsten Svennas - 3 juli 2013 23:01

Dagens outfit: Bytte schabrak för det andra var smutsigt,och jag har ingen bild på det. Men det är i alla fall ett grönt schabrak.


Dagens humör: lite småsur

Dagens hiss: hmm, vet inte

Dagens diss: kliade i öronen


 

en bild från i vintras


Av Freia Vahlsten Svennas - 3 juli 2013 23:00

Hejsan hejsan! Åkte ut till Dreamy idag med Åsa och Vilma.


Borstade och så innan ridningen såklart. Kanske inte  behöver skriva det, för det är väl ganska självklart att jag borstar?

Jaja, Vilma red Happy och jag Dreamy. Vi red dressyr i paddocken. Påvägen dit var hon jättesnäll, bara det där jobbiga att hon äter gräs exakt hela tiden.


Började med att skritta lite på spåret, sedan kortade jag tyglarna och gick in och började jobba på volten, med att ställa och få i form. Gick faktiskt riktigt bra och Vilma sa att hon gick väldigt fint. Så det har har blivit mycket bättre med formen i skritt och hon har blivit mjukare. Fast hon åt gräs lite då och då.


Det gick bra i början men när jag travade gick hon knappt att stanna. Så jag bestämde mig för att det ridpasset skulle vara "gas och broms" pass. Det gick jättebra att få fram henne, bestämde mig för att trava en långsida och sedan sakta av vid hörnet. Lyssnade hon? Nepp, hon fortsatte en långsida till, tills jag kunde sakta av till skritt.

Och då testade jag i skritt, bestämde mig för att ´vi skulle stanna vid E, men så fort jag försökte stanna ville hon börja äta gräs. Men efter ett halvt varv ungefär kunde jag göra halt utan att hon började äta gräs och då fick hon såklart massa beröm.


Testade i trav igen och det gick faktiskt mycket bättre och då testade jag att sitta ner i traven, hon har faktiskt inte lika skumpig trav som hon hade förut. Men i alla fall, gick väl sådär, hon trodde att jag skulle fatta galopp.


Sedan gick jag in på stora mittvolten, gick inte lika bra som i början. Hon försökte smita från volten ibland.

Då la jag stigbyglarna framför sadel och tänkte rida utan, för då fokuserar jag inte lika mycket på min sits men när jag hade lagt upp dem började Dreamy backa och det gick inte att få fram henne. Så då fick Åsa rida henne, hon var lite jobbig med henne också.

Man blir ju väldigt ledsen när det inte går bra, i alla fall jag. Så jag satt ock käkade smultron och var ledsen.

Och sedan ville jag inte rida något mer och just då ville jag bara sluta med allt som har med hästar att göra, men det skulle jag ALDRIG klara. Och jag vill inte det längre, för nu vet jag också varför hon var så jobbig, tror jag i alla fall. För hon brukar absolut inte hålla på så. (Det var bara en liten stund i början hon lyssnade på mig och gick fint och så). Men i alla fall så var Dreamy torr i öronen, så Åsa smorde in dem med en kräm ( tror jag) och så fick hon ha Happys flughuva med öron, ifall det kanske hjälper. För tror det kan vara att hon går ute på natten och vad det nu var. Kommer inte riktigt ihåg. Men hoppas det blir bättre i alla fall!


Inna vi åkte hem så lekte jag och Vilma med Annikas katt, Frej. Vi tog ett ridspö, knöt fast ett hösnöre på och tog en liten hötuss och sprang runt.


Som det står i rubriken, både motgång och framgång. Framgång: Hon gick jättefint i skritten lite i början.  Motgång: Hon var sådär jobbig ibland. Men nu vet jag ju varför.


Jag tog med kameran, får Åsa skulle fota, men den var slut på batteri... Men Vilma hade i alla fall med sig mobilen och hon fotade lite i hagen, så jag lånar dem.

 

Teddy, Happy och Dreamy




 

Happy





 

Dreamy




  Happy


Av Freia Vahlsten Svennas - 3 juli 2013 16:55

Har det inte redan vart en sån här "fråga"?


Jag tycker att hoppning är lite roligare, men som sagt är dressyr också kul.


 


Av Freia Vahlsten Svennas - 3 juli 2013 13:36

Hittade en bra text på google, så jag tänkte ladda upp den här. Hittade tyvärr inget namn på vem som skrivit den.

______________________________________________________________________________________________



Många tror att pessoabettet är ett hävstångsbett – vilket är felaktigt. Pessoabettet har förvisso skänklar men ett hävstångsbett används med kedja vilket gör att det ger en hävstångseffekt, mycket logiskt. Hos pessoabettet å andra sidan finns det inget som stoppar ryttaren från att dra ”för mycket”. Den enklaste lösningen på det borde väl vara då att sätta på en kedja, eller hur? Dock är det som så att en kedja på ett pessoabett inte ger rätt verkan utan kedjan hamnar fel i jämförelse med exempelvis ett Pelhambett. Detta skulle då leda till en felplacerad kedja som kommer att klämma och nypa den tunna huden hästen har där.

 
Hur fungerar då ett pessoabett?
 
När du tar i tygeln sker detta: mundelen dras upp mot mungipan/tänderna, samtidigt som sidodelarnas rotation gör att nackstycket dras nedåt. Alltså:

Det trycker i nacken genom att sidostyckena kommer att spännas och för att undkomma det kommer hästen att vilja sänka huvudet (i hästens nacke finns det otroligt mycket nerver). Om man jämför just den delen av bettets påverkan med ett vanligt tvådelat där sidostyckena istället slakar när du tar i bettet är skillnaden stor. Pessoabettet trycks även upp mot gomtaket och uppåt mot hästens tänder (då den vanligaste konstruktionen är tvådelad), vilket gör att hästen vill höja huvudet. Pessoabettet ger alltså dubbla signaler. 

Eftersom att det dessutom inte finns någon kedja dras bettet upp i hästens mungipa, utan någon begränsning. När detta sker kan hästen få sår- och tryckskador på gomtak, tänder och även mungipor. Nypskador är också väldigt vanliga då mundelen förflyttas långt på bettringen. Bettet är inte bra för tänderna på hästar därför att det rör sig så mycket i munnen och kan vid ett kraftigt/hastigt drag till och med slå sönder tänderna. 

En annan väldigt viktig anledning till att inte vilja använda pessoabettet är den uteblivna eftergiften. Vid all sorts ridning vill man kunna ge hästen en belöning när den gör rätt i form av en eftergift, även i munnen. Med ett pessoabett går inte det eftersom att bettet är överrörligt. Utan en eftergift går hästen heller inte i en ärlig form. För att ge total eftergift på ett pessoabett måste man släppa ut tyglarna helt och hållet vilket torde vara väldigt opraktiskt.

Hur reagerar hästen på detta?

Bettet kommer därmed få hästen att försöka komma undan bettets verkan och den kröker då på nacken. Att rida med ett pessoabett är som att skrika åt en döv. Varje hjälp du ger genom pessoabettet är betydligt större än du tror. Hästen kommer kanske till en början bli stum i munnen tills den slutligen väljer att ”ge upp”. För ryttaren kommer det knappt att kännas när man tar i tyglarna eftersom bettet inte har någon hävstång men för hästen känns det desto mer. Skulle man då ta tygeln till sig än mer så att man ”har något i handen” kommer hästen ha hunnit känna bra mycket mer. Eftersom att hästen kommer att dra sig undan för bettet får man heller inte ett ärligt stöd på bettet. 

Skulle man då väl byta bett är det inte ovanligt att hästen fått en ”psykisk blockering” inför bettets inverkan. Antingen kommer hästen att vara så pass stum och ”härdad” i munnen att ryttaren kanske väljer att betsla upp än mer eller så kommer den att gå undan även från det vanliga bettet av rädsla för att bettet kommer att trycka och göra ont. Hästen känns villigare och lydigare därför att den inte kan säga emot. Ju längre man använder ett pessoa, desto svårare blir det att betsla ner. 

Förändringar som man kan se på en häst som rids på ett pessoabett, förutom det jag nämnt ovan, kan exempelvis vara att man märker av en förändring i hästens gångarter, hästen blir trippig i steget. Långa mungipor är också något man ofta ser hos hästar som rids på pessoabett just för att det inte finns något stopp. Många hästar springer även och gapar till bettet för att undkomma smärtan. Signalerna som ges till hästen från pessoabettet är konfliktartade som jag nämnt tidigare vilket ofta ger reaktionen hos hästen att den drar sej undan. Ofta ser man ponnyer/hästar som går bakom hand, med sänkt rygg och bakbenen ”på andra sidan ridhuset” när det rids dressyr på bettet. Pessoabettet ger alltså spänningar i hästens kropp vilket aldrig är bra.


Vanliga funderingar

Men det är ju hästmänniskor inom eliten som rider på pessoabett? De kan ju inte ha fel!
Faktum är att de inte är allsmäktiga, de inom eliten. De kan göra sådana ”enkla missar” som att sitta med felvinklade händer. Medaljer och berömmelse betyder inte per automatik att man vet allting eller tar till sig all kunskap som delges en. Jag tror själv att du när du läst om pessoabettet inte skulle vilja stoppa det i en hästmun ens för en dag.

Om jag sätter tygeln i den stora ringen då, borde det inte verka som ett vanligt bett då?

Nej, det gör det inte. Om du däremot skulle sätta både sidostycket på tränset och tygeln i den stora ringen får du däremot samma effekt. Fast det blir enbart rörigt och då kan du ju alltså lika gärna använda ett vanligt bett!

Hälsosamt.


Och slutligen

Missbrukande av bett är aldrig bra men faktum är att pessoabettet aldrig är bra på grund av dess funktion och den reaktion och de skador det orsakar hästen. Ofta är det så enkelt som så att de som väljer att rida på pessoabett inte vet om dess funktion, man kan inte veta allt! En hästmänniska som förstått funktionen hos ett pessoabett skulle dock aldrig vilja stoppa det i en hästmun och jag hoppas att denna text givit dig den förståelsen!



translate the blog

presentation


Hej och välkomna till min blogg. Den handlar mest om mitt stora intresse, hästar. Rider på ridskola och på min medryttarhäst Dreamy. Hon är ett varmblod. Henne kommer ni nog få läsa mycket om.

Ställ gärna frågor

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Juli 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Mustang Horse

    


Ovido - Quiz & Flashcards